13 augusti 2009

Sommarlagårdar


Fotot visar en sommarlagård i norra delen av byn, troligtvis på 1940-talet. En enkel regelkonstruktion med panelade gråa väggar och spåntak. Jag tycker väldigt mycket om bilden på sommarlagårn som jag aldrig sett i verkligheten!

Här i byn har vi en fäbodvall några kilometer upp i skogen som jag tidigare berättat. När kreaturen slutade föras till fäbodarna varje sommar har jag kvar att forska fram men fäbodstugorna ser ut att ha varit i bruk vid laga skiftet på 1860-talet.

Så småningom kom i alla fall kreaturhållningen att förändras. Varje bonde kom att ha korna på skogen nära byn under sommaren för att dryga ut betet. Men gemensamhetsarbetet med fäbodjäntor som mjölkade, ystade och tjärnade smör ersattes av sommarlagårdar i nära anslutning till byn. De var huvudsakligen placerade på tre platser där åker och skog möttes, angivna i laga skiftesprotokollet. Varje hemman hade nu sin egen sommarlagård där korna var under natten och mjölkades två gånger per dag. Det här tror jag pågick i normal omfattning in på 1930-talet, kanske till efter 2:dra världskriget. Min mamma berättade att hon hade korna på skogen då hon kom hem 1948 för att överta jordbruket. Det gick inte så länge eftersom de gamla fastbandhagarna inte var i bra skick och korna kunde ta sig in på lägdor och kornåkrar.

Vår sommarlagård minns jag. Den fanns vid skogsbrynet uppe vid sommarstugan från 1956. En enkel byggnad med dörrar mitt på båda gavlarna och jag tror tre bås. Golvet var av trä med gödselränna.

Så här ser resterna ut av den enda kvarvarande sommarlagården i byn (som jag känner till). Regelkonstruktionen är lite "pecklitt" jämfört med en timrad lagård och därför försvinner de här lagårdarna (och ladorna) relativt snabbt om ingen vårdar dem. Den ligger på den sydligaste av byns sommarlagårdsplatser. Hur många vet om att det varit en sommarlagård, tro?

4 kommentarer:

  1. Tänk jag funderade så på alla gamla sommarlagårdar som fanns när jag var barn. Gissar att de alla har rast ner eller är på väg att försvinna. De små vallarna på skogen är mer eller mindre igenväxta och idag går ju inga kossor på bete där.
    De få fäbodvallar som är kvar och har kossor och allt som hör till fäbodlivet är lätträknade i Jämtland. Men de fungerar tack vara eldsjälar som jobbar mer eller mindre gratis för att kulturen ska fortsätta.
    Och de tar gärna emot nattgäster på en del ställen, och man har "buhelg" då nyfikna och intresserade kan komma på besök, äta flötgröt, nykärnat smör, nykokt messmör och nybakat tunnbröd. Samt våfflor med mylta (fjolårets)

    SvaraRadera
  2. Jag önskar vi vore likadana sinnade som hälsingar och jämtar här lite längre norrut...

    SvaraRadera
  3. Jag var i alla fall med och mjölkade våra kor i sommarlagårn ända fram till att jag flyttade hemifrån 1980. Men då var vi nog bland de sista i vår by att utnyttja den.(Norrflärke,Anundsjö)

    Nostalgi!

    SvaraRadera
  4. Värdefull kunskap säger jag :-) Att ha varit med om det liv som levdes förr, nära naturen, miljövänligt, eftertänksamt...

    SvaraRadera

Tyck till om du vill...