1 juli 2011

Strömbäcks glasbruk ♥

Gammalt fönsterglas är vackert, grönskimrande glas med blåsor är himmelskt. Här i trakten kan riktigt gammalt glas vara från Strömbäcks glasbruk. Jajamensan! Hur många är ni som har fönsterglas från Strömbäck? Nä, tänkte väl det...

Strömbäcks glasbruk, som var det första glasbruket i Norrland, grundades vid mitten av 1700-talet och lades ner redan 1880. Lyssnade till byggnadsvårdsgurun med så träffande beskrivningar av svenskarnas syn på vårt byggda kulturarv i Sommar med P1. Han pratade varmt om 1700-talets fönsterglas.
Nå, jag tror nog att detta på bilden i grannbyn som jag tagit är Strömbäcksglas. Kan inte bli vackrare än i detta lunettfönster i en dubbelkorsbyggnad från tidigt 1800-tal. Den byggnadstyp, korsbônningen, som varit så vanlig här men till stor del är rivna. I min egen by har jag sett två byggnader där jag tror Strömbäcksglas kan ha suttit i åtminstone några av fönstren. Det ena fönstret kan finnas kvar, jag såg det på nära håll 1999. Om Gun inte gått lika hårt fram med det fönstret som med det vackra kilformade plankgolvet som brutalt revs ut på 90-talet, kan ett litet fönster med glas finnas kvar ett i vindsgavelrummet. Halleluja i så fall! Någon komplett inventering i bygden har jag förstås inte gjort - vem har väl gjort det?

En annan byggnad som kan ha haft Strömbäckglas i de små fönstren på övervåningen var Erik Ors´ förmånsbyggnad från mitten av 1800-talet som försvann 2006. Jag förbannar mej för att jag inte tog vara på dessa vackra glas som delvis ramlat ur en av bågarna. Den närige ägaren förstod inte värdet på dem, annars skulle han ha sålt dem dyyyrt! Nu gick de till spillo - det var ju stockarna man ville åt för tusan.
Huset såldes "på rot" 2006. Köparen var inte ute efter mer än stommen. Jag var hemma i byn då huset befanns sig i detta skede.
All gammal panel gick upp i rök. Av bara farten hamnade en fin lokaltillverkad byrå med ådringsmålning på samma hög. Same shit all of  it!! Byns äldsta lagård revs. Gammal skit är väl inget att ha.

Okunskapen är stor, stor...

Klicka på bilden för förstoring.

Det här huset till höger är Erik Ors´ (Olofssons) förmånsbônning i sin glans dagar. Mangårdsbyggnaden är den med långsidan mot betraktaren, en 1,5 vånings parstuga, typen ibland kallad Västerbottenshus. (Där bakom i gattet skymtar Mattias Perssons hus samt Jacob Öbergs mangårdsbyggnad (också en dubbelkorsbyggnad), tidigare ägare var Nils Petter Holmgren. Holmgren köpte av Jacob Erssons änka Maria Christiansdotter som var född 1786. Maria var syster till min morfarsmormorsmor. Om dessa gästgivardöttrar från Rickleå ska jag skriva mera sedan.)

Den enda av dessa hus som jag sett är den 2006 bortforslade byggnaden. På 90-talet gjorde jag en snabb uppmätningsdokumentation av den, videofilmade och exteriörfoton har jag från lång tid tillbaka. Knutarna med kvartsstockar var gudomliga... Som liten var jag med kamraterna Karin och Carina och hälsade på tant Astrid som sommarbodde i ena halvan av huset.

På platsen för detta hus i Ava, stod fram till 2002 en stor ångermanländsk korsbyggnad. Timmestomme var av god kvalitet men omålad och obebodd sedan länge. Det var Mas Ors´ns (Mats Olofssons) mangårdsbyggnad. Den försvann detta år medelst rivning. Anders, som bebor detta nya hus, är säkert glad över det nya fräscha huset i traditionell stugstil med regelkonstruktion och glasfiberisolering. Vad jag som byggnadsvårdande arkitekt tycker behöver jag inte säga!!!

Inte mycket finns kvar av kulturhistoriska byggnader här runt om, som jag påpekat förr. Men åtminstone ett lunettfönster med Strömbäcksglas. En skärva av ett kulturarv.
.
..
Kanske har även andra bloggare åsikter om , , , , , , , , , , ,

5 kommentarer:

  1. Trots att jag inte känner till dina trakter ÄLSKAR jag att läsa om de gamla byggnader du beskriver!
    Jag började just fundera vilken utbildning du har, men som jag förstår det nu är du arkitekt? Det är något jag själv drömde om eftersom jag älskar hus, men det blev annat... Däremot är ett av mina fritidsintressen att ta bilen och åka ut och fotografera gamla (många gånger fallfärdiga) hus.
    Stor kram till dig och för att det finns såna som du som bevarar ett stycke historia till eftervärlden!

    SvaraRadera
  2. Vi köpte 2001 en ödegård som det var meningen att brandkår´n skulle ha som övningsobjekt och har säkerligen gjort, ur byggnadsvårds hänseende, många misstag, men huset står åtminstone kvar och vi har behållit alla ursprungliga fönster med "bubligt" glas. Vi har genom åren blivit idiotförklarade många gånger så det känns skönt att åtminstone få lite bekräftelse genom din blogg.

    SvaraRadera
  3. Anna, javisst är gamla hus vackra, intressanta oh spännande! Och gammalt fönsterglas. Även 1900-talets maskinglöas är vackrare än dagens jämna flytglas tycker jag.

    Katarina, det är jobbigt att för jämnan vara "kärringen mot strömmen". Därför är det viktigt att höra likasinnadne tala. Det får jag delvis via nätet och bloggandet ;-)

    Tack ni för snälla kommentarerna!

    SvaraRadera
  4. Kapitalforstoring, kallas det for pa affarssprak. Undrar hur stora varden som forstors pa den svenska landsbygden, dagligen?

    SvaraRadera
  5. Massor tokyobling, massor med värden!!! I storstadsregionerna har förståelsen för det gamla vackra vaknat efter några decenniers slummer. Men det brukar säga att ismer och modestilar tog 50 år på sig att nå ut till landsbygden fram till 1900-talets början, till allmogen som det hette under bondesamhällets tid. Nu kanske tiden har halverats till en generation på sådär 27-30 år. Under dessa år hinner enorma värden förstöras. Det är mycket tröttsamt att förstå och SE detta. Ibland svär jag över att jag inte blev matematikforskare eller datanörd så mina intressen låg åt ett annat håll så jag slapp se förödelsen :-)

    SvaraRadera

Tyck till om du vill...