22 juli 2014

n´ sinkar-Jack

Hembygdsmuseet dära Vall´n fick ett besök i helgen. Det var minst 20 år sedan jag var in där senast. Inredningen var vackrare än jag minns. Som i alla hembygdsmuseer finns mängder av föremål. Här är gåvogivarna noggrant angivna. Museet är beläget i ena flygelbyggnaden till den gamla prästgården, hembygdsföreningen bildades 1942 genom en man med kulturell insikt. På 1900-talet var det ofta präster och folkskollärare som på mindre orter hade erövrat detta. Hembygdsmuseet grundades således av kyrkoherde Adolf Råde. Han var född 1881 i Ängersjö, Nordmalings socken, avled i Uppsala år 1960.
  
Mitt bland alla föremål stannade blicken på en lapp i en pressglasskål på fot. (På bilden ovan tog jag bort den för att kunna fotografera skålen som helhet.)
På lappen stod: "GLASSKÅL. Har tillhört Erika och August Eriksson i Rönnholm. Lagningen utförd ungefär 1895 av torparen Jakop Pers´n på Tenstrand. Priset för dylik lagning var 2 öre per "zink".
Skålen skänkt av Amy och Teodor Eriksson Rönnholm."
Glasskålen hade två lagningar. Och det var min farmorsmorfar, född 1837, som lagat den. Sinkar-Jack kallades han. Fram till 1877 bodde han med sin familj i en stuga i min hemby, därefter köpte han ett 50-årstorp i Ava skärgård. Det innebar att han arrenderade en bit mark av en bonde (två bönder just i detta fall) på 50 år och timrade sig en torpstuga och en lagård. Samma år som han dog, 1927, gick kontraktet ut.

Jag har en salladiär som han lagat men det var roligt att finna den här glasskålen som han haft i sin hand och lagat. Och det märkliga är att givarna gett sig tid och intresse att nedteckna just detta om den lagade glasskålen. Han fanns således bevarad i deras minne då på 40-talet när många gåvor skänktes till det nybildade museet.
. .

3 kommentarer:

  1. Vet du att samma fantastiska hembygdsförening eldat upp den dit skänkta kvarnen från Fällfors med alla inristade namn, datum och bomärken som är ovärderliga för oss efterlevande.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja, jag vet att det finns mycket övrigt att önska då det gäller kulturhistorien i socknen. Här har jag skrivit om en annan, år 1962, uppeldad förlust:
      http://morfarshus.blogspot.se/2013/06/angermanlandsk-korsbyggnad-med-12-knutar.html

      Och när jag besökte hembygdsgården kunde vi inte se alla byggnader eftersom dörrarna inte gick att öppna av föreningsmedlemmen som då var värd på gärden!!! Trots hemvändardagar och allt annat möjliga evenemang som pågick och drog folk även till hembygdsmuseet.

      Jag tycker dock att det är bra att något finns sparat men ser runt om i Nordmalings kommun att känslan och stoltheten över allt det gamla är väldigt låg, så mycket går till spillo. Det är ju även enskilda människor som kan göra skillnad, inte bara en hembygdsförening. Ofta känner jag sorg över att vara född i en sådan kulturlös bygd!!! Så annorlunda än min nya aktiva hembygd mycket längre söderut, bortanför "Norrland".

      Radera
    2. Timmer och masonite skriver ofta om negativa saker som sker i kommunen eller i en nära hembygd. Så ibland vill jag visa på något positivt (som hembygdsmuseet).

      Samtidigt frågar jag mig: Finns inga invånare med kulturellt kapital som vill ta tag i kulturhistorien. I min hemby finns flera lågstadielärare och tandläkare - sådana yrkesgrupper med eftergymnasial utbildning som tidigare ansågs besitta kulturellt kapital och därmed engagerade sig för bygden även då det gällde spridning av det kulturhistoriska kunnandet. Men så är det alls inte längre...

      Radera

Tyck till om du vill...