8 mars - Internationella kvinnodagen och Hertha

År 1856 kom roman Hertha av Fredrika Bremer (1801-1865) ut. Visst har jag läst och hört om den många gånger som en roman som hade en nyckelroll i kvinnors emancipation - men det är först 168 år senare som jag läser den. Jag föreslog att vi skulle läsa den i det informella litteraturgäng där jag ingår. Det ska bli spännande att diskutera den här feministiska klassikern vid nästa träff. Hertha och Yngve Frej är tvillingsjälar och Hertha berättar att hon vill starta en bildningsanstalt, en högre skola,  för unga flickor, inte i franska eller tyska eller musik eller rita, eftersom det finns många andra ställen där detta lärs ut. Nej, flickorna ska lära sig tala, argumentera och besvara frågor som: vad är jag, vad kan jag och bör jag? Yngve ställer upp på Herthas idé och arbetar för den på villkor att även ynglingar får komma med. Och så bestäms.

Hertha, eller en själs historia är i sanning ingen feelgoodroman, en genre som är populär bland många idag - Bremer skrev en idéroman. Intrigen är ganska häftig.

Boken påverkade den tidens samhälle starkt. Bremer skriver ut sin mening rakt på sak utan omskrivningar. Fredrika Bremer förde en kamp för att ogifta kvinnor skulle räknas som myndiga.

• 1858 röstade riksdagen för en lag som innebar att ogifta kvinnor som fyllt 25 år fick rätt att efter anmälan hos domstol bli myndig. Det var två år efter att Hertha kom ut.
• Först genom en ny lagparagraf 1863 blev ogifta kvinnor myndiga vid 25 års ålder utan ansökningsförfarande, och 1884 vid 21 års ålder (som var männens myndighetsålder), men gifta kvinnor förblev omyndiga ända fram till 1921.
  
• Fredrika Bremer själv, som fått en ansenlig inkomst av sin litterära verksamhet, hade redan 1840 gått till kungs med en anhållan om att bli myndigförklarad. Den 14 december 1840 beviljade konseljen och kung Karl XIV Johan hennes anhållan.

Ulrika Jacobsdotter, moster till min morfarsmor, blev myndigförklarad 1862 genom att fadern skrev till kungs i ärendet. Hon var då 54 år gammal och kom att bli stadd vid god kassa genom fadersarvet och  ville ha egen rådighet över sina egendomar och slippa en manlig förmyndare som utsågs av samhället. Och det slapp hon på detta vis fyra år efter lagändringen. Som helhet har kvinnornas situation förändrats mindre på landsbygden än i städerna.

Ensamstående kvinna myndigförklaras år 1862
Internationella kvinnodagen 8 mars
Fredrika Bremer, författare och kvinnorättskämpe

Salongsinteriör från Fredrika Bremers tid. Kvinnorna broderar och mannen läser tidningen. Kvinnor var omyndiga och underställda en manlig släktings förmyndarskap. Teckning av Fritz von Dardel 1852.

Från Wikipedia

Granruskor - en tradition

 

Granruskor som påkörningsskydd är praktiskt. Och ganska vackert. Och traditionsenligt.
Så här skrevs på Nordiska Museets facebooksida den 14 december 2020:

Seden att dekorera med granar och granris utomhus är mycket gammal i Norden. Långt äldre än pyntade granar inomhus. På många håll var det vanligt att ställa höga, avkvistade granar på gården – med endast en granruska i toppen. Kvistarna kunde placeras framför ytterdörren, och en gran uppe på gödselstacken. Det var ett tecken på att julfriden inträtt.

Kvinnors medborgarrätt 1914

1913-1914 togs initiativ till att över hela Sverige samla in kvinnors underskrifter och därmed kräva rösträtt. Så även i Västerbotten. Jag har hittat tittat igenom alla sidorna med namn från länet som samlades in och där räknat till 45 kvinnor i Nordmalings socken som skrev under uppropet om kvinnors medborgerliga rättigheter. Jag kan ha missat någon. Det är naturligt att kvinnor i städerna Umeå och Skellefteå var i majoritet. Sidorna med namnteckningar är digitaliserade och kan nås på Riksarkivets hemsida.

Det var modiga och framsynta kvinnor, de flesta av dem yrkesarbetande med utbildning och/eller med en framträdande samhällsposition som skrev under uppropet. De gick i bräschen för alla övriga och fick strida för den gemensamma saken. Än idag betraktas ofta kvinnor med stark vilja eller uttalade åsikter som häxor. Vid den här tiden miste de lärarinnor som gifte sig sin lärartjänst, en lärarinna skulle bli vid sitt kall.

Här lyfter jag fram de kvinnor i socknen/kommunen som visade sin viljeyttring i rösträttsfrågan:

Kvinnornas opinionsyttring för politisk rösträtt och valbarhet.
Vi undertecknade, svenska kvinnor, ansluta oss till kravet på full politisk medborgarrätt för Sveriges kvinnor.

 

         Namn                                    Titel                                                Yrke                        Adress

Så här ser en sida med namnteckningar från Nordmaling ut.

På detta kända foto syns Elin Wägner, en av förkämparna för kvinnors rösträtt, med hela bibban inbundna namnunderskrifter som lämnades in till riksdagen 1914. Det var drygt 350 000 kvinnor som skrev under uppropet om kvinnors medborgerliga rättigheter, för att vara mer exakt var det 351 454 underskrifter som låg till grund för beslutet att även kvinnor fick rösta. 1919 röstade riksdagen igenom rösträtt för kvinnorna, 1921 var det första valet där kvinnorna fick delta.

    "I september 1921 genomfördes det första riksdagsvalet i Sverige där både kvinnor och män fick rösta och var valbara. Beslutet om kvinnors rösträtt hade föregåtts av en lång politisk kamp där den ledande organisationen hette Landsföreningen för kvinnans politiska rösträtt (LKPR) som samlade lokala rösträttsföreningar i hela landet.

    LKPR tog 1913 initiativ till att samla in svenska kvinnors namn för att kräva rösträtt. Genom ett omfattande arbete kunde man 1914 överlämna drygt 350 000 namnunderskrifter till Riksdagen. Namnen utgör cirka 18 procent av Sveriges kvinnor över 18 år vid den tiden."

 

*

 

Det blev ett rejält knas med det här inlägget (html-kod för word-tabell spökade), hoppas det ordnar sig när jag nu skrev om det. Under tiden inlägget låg ute kom en kommentar som jag lagt in här nere. Först nu har jag haft tid att fixa till detta då ett uppdrag jag haft lämnades in idag och tid fanns.
 

Karin  kommenterade den 26 oktober 2023 kl. 12:35

"Spännande lista över rösträttskämpande kvinnor! Och en intressant lista över de kvinnoyrken. Var det så att det inte fanns fabriksarbeterskor i de trakterna, eller skrev de på andra listor? Hembiträden? Pigor? Telegrafister fanns det ju gott om när telefonnätet byggdes ut och allt kopplades manuellt. Intressant också att en biträdande postmästare får behålla jobbet trots att hon är gift!"

Min kommentar till kommentaren:

Jag tror att de kvinnor som var mest framåt då det gäller önskan och insikten om behovet av
kvinnors rösträtt i en liten socknen rätt tydligt avspeglas i de som skrev under. Kvinnor med
utbildning och/eller boende i municipalsamhället, de som bodde i sågverkssamhället Rundvik samt i järnvägssamhället Nyåker.

Bondmoror och bonddöttrar var mer konservativa och inte förändringsbenägna. Många av bonddöttrarna var pigor. Varför inte hembiträdena skev på listan eller inte skrev ut sin titél vet jag inte, de fanns ju hos de prominenta frurna/företagarna som skrrev under. Jag ser Carin Nordins namn - hon ägde anrika Levar hotell och borde ha många anställda kvinnor i sin tjänst, kanske finns de på listan men utan titel.

Överlag var det kvinnor i städerna som stödde uppropet kan jag tro. Där fanns/finns större
vilja till förändring. Jag hade blivit mycket nöjd om jag sett min mormors namnteckning - men nej. Hon var 23 år vid tiden för uppropet, var bonddotter och bodde i Levar.

Angående kvinnors giftermål var det lärarinnor som inte ansågs lämpliga som gifta, de skulle
satsa helhjärtat på att ge kunskap till andras barn. Så sent som 1939 skrev en lärarinna i ett brev till Alva Myrdahl om sin oro för att mista arbetet efter giftermål. 

( https://stockholmskallan.stockholm.se/post/28324 )

En självklar begäran

Jag tar det här en gång till, det tål att påminnas om. Under flera år efter att ha blivit hemmansägare så fick jag ingen kallelse till byastämmorna. Jag och min man var självklart intresserade av att bli kallade, att få veta vad behandlades på stämmorna och vad som beslutades. Jag har anknytning till byn och är intresserad av att få veta vad som händer med byns gemensamma egendom där vi är delägare.

Är det måhända någon som läser detta blogginlägg som detta tycker att det är konstigt?

Så jag skrev till "ordföranden" i den "förening" som då var delägarförvaltad, dvs inte hade en regelrätt bildad styrelse utan alla beslut ska tas i konsensus med alla delägare närvarande. Delägarförvaltning hade man på den tiden då det utsågs en ålderman i byn som hade stor makt. I min hemby upphörde detta 1973 men ingen regelrätt samfällighetsförening bildades.

Den som svarade på min begäran var "sekreterare" Erik Johansson som nekade mig att få veta när årets stämma skulle gå av stapeln. Erik är min granne, en hel del år äldre men bevisligen innebär inte ålder detsamma som visdom. "Låtsasordförande" och "låtsassekreterare" är polis och pensionerad industriarbetare.

Annons infördes i lokaltidningen som jag inte hade tillgång till. Att underförstått begära att jag skulle prenumerera på den tidningen under året för att läsa en enda annons var ren dumhet och inkompetens från styrelsen. Att stämmorna alltid hålls i april, som Erik skriver, är även det en sanning med modifikation.

Vi motionerar till stämman 2006 om att alla delägare/medlemmar ska bli kallade till stämmor. Detta avslås (!!) inkompetent nog av stämman. Det var inte klokt. Det var minst sagt obildat.

2007 bildas så genom lantmäteriförrättning byns samfällighetsförening efter min påtryckning. Jag vet att det räcker om en enda delägare i en delägarförvaltning önskar bilda en samfällighetsförening så måste detta ske. Lagen är tvingande.

Efter bildandet av sff har det blivit något bättre, dvs alla blir kallade till stämmorna, men i övrigt finns oerhört mycket att önska.

Jag är så otroligt förvånad och skrämd över att så lite kunskap finns och att invånare i byn tillåter sig att köras över, toppridas, utan att protestera.

Okunskap är makt!!! 

I kallelsen ska alla ärenden som behandlas på stämman finnas med.
(...)
Orsaken till att alla ärenden måste finnas med i kallelsen är att medlemmarna ska kunna lita på att föreningen inte beslutar något utan att de har en chans att vara med och påverka beslutet. Föreningsstämman får därför inte behandla något ärende som inte finns med i kallelsen.

Något lite ur SAMFÄLLIGHETER. Praktisk handbok om skatt, ekonomi och juridik av Björn Lundén. En informativ bok värd att läsas av styrelser i sff .

Landskapsvård och stolthet

Jag har missat  två webbinarier anordnade av Sveriges Hembygdsförbund, två arrangemang som jag tror skulle ha tilltalat mig mycket.

1. Vem försvarar odlingslandskapets värden?

 

Ofta hörs i debatten politiker och miljöorganisationers som värnar de ekonomiska och biologiska värdena. Men sällan hörs de som värnar landskapets sociala och kulturella värden. Vad beror det på och vad kan man göra åt saken?

 

Du kommer få tips på hur man kan göra sin röst hörd, i det pågående arbetet med samhällsutvecklingen, men också genom att överklaga när ett beslut väl är taget.

 

 

2. Bland nässlor och stenhögar - vad kan en torplämning berätta?

På många håll har hembygdsföreningarna inventerat traktens torplämningar. Torparnas namn har letats upp i arkivet och ofta har även platsen märkts ut med en skylt. Men hur var det att leva på den platsen? Ibland låg torpen långt ut på utmarken, hur skapade man sig en plats där det tidigare varit obebyggt?

Sara Williamsson, doktorand i historisk arkeologi och tidigare hembygdskonsulent i Skåne, delar med sig av några ledtrådar som kan berätta om hur landskapet sett ut och hur det kan ge en bild av torparnas vardagsliv. Var finns ledtrådarna som kan berätta om hur landskapet sett ut och ge en bild av torparnas vardagsliv.

Foto Gustaf Heurlin

Tänk om vi här kunde ta till vara på det som omgivningarna och landskapet talar om för oss, om vi tolkade resterna av det som var för att förstå livet då och ge ett erkännande till de människor som med sin strävsamhet skapade landskapet. Istället för att markbereda och förstöra avläsbara detaljer i landskapet, gräva och schakta utan hänsyn, mena att det där är ointressant för oss idag. Man ser gärna på gamla foton och får nostalgiska minnen av livet förr men att bevara grunder, byggnader, landskapselement, stigar och vägar i praktiken görs inte. Vem är insiktsfull och klok nog att protestera mot utarmningen av vår gemensamma kultur... Denna kultur som är enkel, kanske "fattig" men värd att bevara. Stolthet över sin bakgrund hänger inte på rikedom. Vad stolthet är beror på insikt och förståelse.

Samhällsandan

Hittade ett masskorsband som gick ut till hushållen under andra världskriget innehållande nationalitets-beteckningar på flygplan. Utgivare var Statens Informationsstyrelse. 

Jag skulle vilja veta så mycket mer om förhållandena i byn under andra världskriget. Hur förhöll sig invånarna till varandra och till omvärlden? Visst har jag fått en del berättat för mig om mörkläggningsgardiner, lastbilskonvojer som körde Kustlandsvägen genom byn, lottor som flygspanade på Ekorrberget, hur de som inte hade bondgård cyklade långt för att få tag i smör, om ransoneringskuponger, om att väldigt få i byn stod på Hitlers sida, om kalla och snörika krigsvintrar, om hemska koncentrationsläger, om att "En svensk tiger".

 

SAMHÄLLSANDA
VAKSAMHET
TYSTNAD

*

Att ett krig skulle starta i Europa igen inom en tidsperiod då de som var med förra gången fortfarande är i livet - det trodde man inte och pratade därmed inte om på 50-talet, detta framåtblickande årtionde. Nu får vi lära oss om kris- och krigsberedskap via MSB, myndigheten för samhällsskydd och beredskap. Och via Sveriges radio, t ex i podden Beredskap. Samhället har förändrats sedan förra kriget, samhällsandan är hårdare och fler människor bor i städer än på landsbygden, något som påverkar krishanteringen.

Bränn alla mina brev

Jag är glad över de anteckningsböcker, loggböcker, kassaböcker, skriv- och ritböcker som finns kvar efter min far. I några av anteckningsböckerna har även mamma skrivit men det är i begränsad omfattning.

Det jag vet är att hon brände alla sina dagböcker och de flesta brev en gång i tiden. Det nämnde hon någon gång i förbifarten och det torde hon ha gjort långt innan jag föddes. Hon gjorde sitt val. Jag kan tänka mig att där fanns beskrivningar om en ung kvinnas tillvaro under andra världskriget och 1940-talet - något som intresserar mig. Visst berättade hon en del om sitt liv men jag inser ju att jag frågade alldeles för lite.

Vaxduksböckerna efter pappa är därför desto mer värda för mej idag.

Att förstå hans samtid, den samhällsförändring som skett och pågick, vad han och hans samtid tänkte och intresserade sig för upplever jag som värdefullt. Minnet av honom finns bland annat där han satte orden på pränt.

"Läser man Eddan vet man vad folket i vårt land tänkte" som han antecknade under ett föredrag i litteraturhistoria kan travesteras till "Läser man pappas anteckningsböcker vet man vad folket i hans del av världen och i hans samhällsklass tänkte".

Litteratur- och missionshistoria

På fem sidor, 130-134 (två finns på bild) i vaxboken, gjorde min far anteckningar i ämnet litteratur- o missionshistoria. De här anteckningarna är påbörjade bakifrån i vaxboken.

"Anteckningar i Litteratur- o missionshistoria

Med litteratur menas vad som finnes i skrift utav det våra förfäder känt, tänkt o trott. Litteratur (av littera, bokstav). 

Den allra äldsta litteratur i vårt land är hällristningar. På 800-talet började man dikta på Island. Den första diktsamlingen som är funnen på Island heter Eddan. Alla sagor på Island fortplantades genom tradition dsv. s. muntligt genom far o son. Den som upptecknade eddan hette Snorre Sturlason, Man kan dela upp det som finns i Eddan i tre delar. Gudasånger, Lärodikter o Hjältedikter. Den förnämsta av lärodikterna äro havamal (den höges sång). Läser man Eddan vet man vad folket i vårt land tänkte. 

Vår första kristna konung heter Olov Skötkonung, han döptes i Husaby källa. Den förnämsta runsten vi ha heter rökstenen därför att den är inmurad i Röks kyrka i Östergötland, den handlar om En Italiens konung Didrik den store. Dess rim heter alliteration. Det som finns i våra runstenar är vad man skrev innan Sverige blev kristet. Vår äldsta och bekantaste landskapslag är Västgötalagen.

2

År 1248 blev Sverige helt kristet. Från 1200-talet - 1521 var en ny period för litteraturhistorien som kallas Medeltiden. Då började litteraturen få en religiös prägel.

De som skulle studera måste resa till utlandet. År 1477 fick Sverige sitt fösta universitet. Den vetenskap man studerade hette skolastik. Med till hjälp av de gamla klassiska filosoferna försökte man förklara världen. En motsats till skolastik var mystiken. Vårt land är fattigt på författare under denna tid. En av våra lärdaste skolastiker var biskop Mattias i Linköping. Den mystiska litteraturen hadde många flera representanter i vårt land. En av dem är Birgitta. Birgitta föddes 1303 på Finsta gård i Uppland.. Birgittas barns lärare hette Nicolaus Hermfanni (sic). Birgittas make Ulf Gudmarsson dog 1344. Hon bildade en orden som hon kallade s:t salvatorsorden. 1371 fick Birgitta stadfästelse på sin orden. Hon dog 1373 i Rom. Vad Birgitta har skrivit kallas Bevelationes (Uppenbarelser). Hon begravdes i Vadstena klosterkyrka. Hon kanoniserades 1391.

3.

Under medeltiden hade man även hymndiktningen. Hymndiktn. är religiösa sånger, man hade även riddardiktningen samt folkvisan (alla folkvisor ha omkväden).

Under Medeltiden hade man även landskapslagarna. 1521 börjar reformationstiden. F.o.m reformationst. började svenska användas i litteraturen."

*

Jag skulle allt vilja veta vem som föreläste i detta ämne, i vilket sammanhang och om det var frivilligt att närvara. Anteckningarna är inte gjorda i någon skolbok så detta bör ha antecknats utanför skoltid.

Pappas anteckningar är skrivna under föredraget, textmassan är inte avskriven ur en bok. Vissa ord har missuppfattats eller var okända för honom: allitteration är felstavat, där står Bevelationes istället för Revelaciones och Nicolas Hermanni blev Nicolas Hermfanni. Jag anar att pappa var ganska ung för hans handstil har inte helt utvecklats till att få hans särskilda prägel. Att läsa och att fördjupa sig historia kom fortsatt att bli ett av hans stora intressen.

Barnteckningar från 20-talet

Här ser vi en riddare i full mundering: heltäckande kroppsrustning samt lans och sköld. Hästen är täckt med ett schabrak. På sidan om i bakgrunden syns en del av riddarborgen med 9 våningar(!) och torn. Kan det vara takfönster på tornhuven? En ganska så omöjlig fantasi. Det är medeltiden som avbildats på teckningen.

Blyertsteckningarna finns i en liten linjerad anteckningsbok med svarta vaxpärmar.

Här på sidan 32 och 33 har dåtidens verklighet avbildats. Det är en flygmaskin sedd framifrån, ett propellerflyg med fantomen bakom spakarna - men nej, det är en pilot i skinnhuva och flygarglasögon.

Nästa avbildning är en pansarkryssare. När bilden kom till var första världskriget över men kanske florerade bilder av de pansarkryssare som tjänstgjort under kriget i tidningar. Teckningarna är gjorda av pappa som föddes 1917.

Givande sommar

Släktforskningen fick sig en knuff framåt i sommar. Inte genom arkivstudier, det är sommaren inte menad för enligt mej. 

Nej här blev det släktforskning genom anordnad liten släktträff där många bra uppgifter om nu levande personer och deras födelsedata fick en genomlysning - sådant är också guld värt eftersom sådana uppgifter inte kan hittas i arkiv på grund av sekretessen på 70 år. Att umgås med trivsam stämning och god mat är ett absolut plus.

Det blev även släktforskning genom besök till en plats för ett nybygge tillsammans med en avlägsen släkting som jag fått kontakt med via bloggen. Hon kände till en äldre herre som kunde visa oss platsen. Vi hade en fin dag tillsammans med vandring till platsen för nybygget som Erik Lydig tog upp 1784. Ingen av de ursprungliga byggnaderna fanns kvar och de senare tillkomna var på fallrepet men PLATSEN i landskapet, topografin fick vi med oss. Inte illa det!

 

 Ett ödetorp med vacker inredning nu lämnat åt förgängelsen. Kolla ådringsmålningen!

Uthusbyggnaden var i ännu sämre skick. 

Hur många sådana här timmerruiner har jag inte sett i Västerbotten sedan barnsben.

*

Jag fick också genom besök på plats hos ägarna bekräftat att den byggnad som berättats för mig var gästgiveri i Godmersta verkligen varit det. Flera äldre dokument visar detta. Om det var det gästgiveri som min farfarsmor arbetat på är dock inte bekräftat, byggnaden uppfördes 1895 och Erika (1853-1935) bör ha arbetat på ett gästgiveri vid 1860-talets sista år. En äldre byggnad på platsen kan ha agerat gästgiveri eller så har jag tidigare fått fel uppgift.  Kanske var det vid gästgiveriet  i Önska, som brann ner 1905, hon arbetade som lill-piga.

*

Kulturbegivenheter blev det inte mycket av under sommarveckorna här uppe. Men de vi kom iväg på var utsökta. Fotoutställningen Fåglar av Åke Gustafsson i Järnäs missionshus/bygdegård och i masugnen på Olofsfors bruk gavs Jag bär hela jorden med min sång.

"Jazzdanskollektivet M Art Lab och folksångerskorna Elsa Hasselgärde och Sigrid Ottosson bjuder tillsammans med Olofsfors Bruk in till en unik föreställning där jazzdans, folklig sång, poesi samt kvinnors liv och arbete samspelar med varandra."

Utflyksmål i naturen - turism nu och på 1970-talet

Jag fann en broschyr med utflyktsmål i kommunen från 1971.

 Klicka för större text

1971 var Tjuv-Antes grotta och Storrisberget givna utflyktsmål här i kommunen. Några shoppingmål fanns inte medtagna.

Livet var enkelt, turisterna behövde inte så mycket för att bli tillfredsställda på 70-talet.

Idag måste kommuner locka med så många fler alternativ: förutom att äta och bo, finns som självklar punkt shopping och event. Kultur & hantverk får finnas med och fortfarande finns också natur med bland begivenheter att klicka sig fram till på nätet.

I mina ögon finns det något naivt och gulligt över 1970-talets svartvita turistbroschyr.

Bouppteckningar

 "Livet efter döden - bouppteckningar berättar" heter ett lunchwebinarium som Riksarkivet anordnade den 18 mars 2022. Det finns att lyssna på Youtube HÄR.

Det går att läsa ut en hel de intressant ur en bouppteckning. Hur man bodde, om inventarier var köpta eller hemgjorda, klädskick, levnadsomständigheter, man kan utläsa personens klasstillhörighet särskilt om man har vana att läsa bouppteckningar och därmed har många olika att jämföra med.
I mars 1894 dog min morfars farmor på sitt 75:e. Bouppteckningen efter henne lyder som följer:

 *

År 1894 den 19 Mars kallades undertecknade att förrätta bouppteckning efter Enkan Brita Katarina Forssberg i (Y), som afled den 25 nyssvekne Februari och efterlemnade som sterbhusdelegare ende sonen Hemmansegaren Johan Olof S i (Y) hvilken tillsades att uppgifva boet som det vid den aflidnas frånfälle befans, Hvarefter uppteckning och värdering företogs som följer.

Fastighet Hemmanet 2 seland No 4 med Åbyggnad	4000	4000
Guld och Silfver
4 st Guldringar	5
1 st Silfver Förläggarslef	10
12 st do Matskedar	72
12 st do Theskedar	18
1 st do Strösked	5
1 st do Gräddkanna	7	117
Koppar och Blecksaker
1 st Koppar Kruka	5
1 st do Stäfva	2,50
1 st do Panna	4
2 st do do	6
1 st do Kokare	3,5
3 st do Kaffepannor	4,50
1 st Messing Mortel	1
4 st Bleckhemtare	2
6 st do Formar	1,50
3 st do Fat	1
1 st do Durkslag och Rifjern	0,75	31,75
Transport		4148,75

 

Möbler
1 st Sittsoffa	25
1 st Skänk	20
2 st Dragkistor 1/10 kr, 1/5 kr	15
2 st Dragsängar 1/5 kr,1 /4 kr	9
2 st   do	13
2 st Nattduksbord 1/3 kr, 1/ 2 kr	5
2 st Thebord	4
2 st   do små	1,50
2 st Fällbord	3
1 st   do	2
2 st Bord 1/2,25, 1/1 kr	3,25
1 st Divansbord	10
2 st Schänkar	14
1 st   do	4
1 st Mjölkskåp	8
1 st Klädskåp	8
1 st Kommod	2,50
2 st Stolar	5
6 st    do	12
6 st    do	9
1 st Klocka	10
1 st Thoalettspegel	5
2 st Speglar 1/ 2 kr, 1/1 kr	3
6 st Taflor 2/3 kr, 2/1,50, 2/25f	4,75
6 st Stolar	4,50
2 st Skrin 1 /2,50  1/75 öre	3,25
1 st   do	1,25
1 st Barometer	4	209
Kvinsgångkläder
1 st Skinnfordrat Päls	10
1 st    do  Kappa	4
1 st Kappa	5
Transport	19	4357,75

 

2 st Svarta Klädningar 1/3 kr, 1/50 öre	3,50
1 st Klädning	4
5 st   do	12,50
6 st Undertjolar	9
7 st    do vita	3,50
2 st Schalar	8	59,50
Sängkläder
2 st Dunbolster 1/10 kr  1/8 kr	18
2 st Dunkuddar större	7
5 st    do små	7,50
2 st    do  do	2
1 st Fäll	12
2 st Täcken	10
3 st    do	9
2 st    do	2,50
1 st    do vit	2
1 st    do	2,25
1 st    do	1
1 st Sängomhänge	1
1 st Madrass	2
3 st    do	3	79,25
Duktyger och Linne
1 st Bordduk	3
21 st Servietter	8,40
12 st Handdukar	1,80
20 st Xxxxöfverdrag	5
14 st Lakan	7	25,20
Glas och Porslin
2 st Soppskålar 1/1,25, 1/75 f	2
1 st Ostkupa	1,25
1 st Äggkorg	1
4 st Äggkoppar	0,60
3 dussin Tallrikar	7,50
Transport	12,35	4521,70

 

1 dussin Assietter	1,50
6 st Spillkummar	1,80
1 st Karrotter	2
1 st Kaffekanna	0,40
2 st Handkannor 1/50 f, 1/40 f	0,90
5 st Glasassietter	0,50
2 st Stekfat	1
1 st Bricka	0,60
20 par Thekoppar	8
1 st Karafin	0,50
1 st Wattpumpa	1
16 st Driksglas	1,60
18 st Supglas	1,80
3 st Syltskålar	3
3 st Sockerskålar	0,75
4 st Blomvaser	1
3 st    do	1,50
8 st Stekfat	2,40	42,60
Nickel och Messing
4 st Ljusstakar	5
2 st    do	1,50
3 st    do	0,75
1 st Kaffekanna	5
1 st Sockerskål	1,50
1 st Thebricka	1,50
1 st Klockställ	0,50
2 st Hänglampor 1/10 kr, 1/5 kr	15	30,75
Kreatur
3 st Kokreatur	120
1 st Kviga	20
4 st Får 1 st Lamm	20,50
2 st Getter	10
5 st Höns	2,50	173
Transport		4768,05

 

Diverse
1 par Väfstolar	3
1 st Mangel	4
1 st Refträ	1
2 st Såar	2,25
1 st Wattbalja	1
2 st Byttor	0,75
1 st Bunke	0,50
3 st Stöptråg	1
1 st Bakubord med behör	2
1 st Nattstol och bord	1,50
1 st Bandstol och korg	0,50
1 st Skottkärra	2
Diverse tunnor	1,50
1 st Sikt	0,50
7 st Säckar	1,50
22 par Bordknifvar	5,50
2 st Slipstenar	10
1 st Assuransspruta	5
1 st Wattenvärmare	20
½ i ett tröskvärk	20
8 Hektol. Korn	40
15 st Golfmattor	7,50
2 st Thebrickor 1/1,50, 1/1 kr	2,50
3 st Spisgrytor 1/1,150,  1/1,25,  1/1 Kr	3,75
2 st Grytor 1/1,25,  1/75 f	2
1 st Stekpanna	0,50
1 st Plättpanna	0,60
3 st Pannlock	0,75
2 st Små skopor	1
1 st Fiskslef	0,30
1 st Toalettpåse med behör	1
1 st Wäska	0,75	144,15
Transport		4912,20

 

Aktier och Fordringar
5 Aktier i Lögdeå Handels Aktiebolag	75
3 Aktier i Ångbåtsbolaget Botnia	30
1 Aktie i Ångfartygs Aktiebolaget Norrland	75
Fordran af Härnösands Enskilda Bank	2120
Fordran af Fredrik Lundberg L-åfors	1000
Fordran af J. P. Jonsson (Y)	200
Kontant	100	3600
Fordringar som anses för osäker                                               4431,33
Inventarium Kronor		8512,20
Afkastning
Begrafningskostnader		200
Behållning Kronor		8312,20
Att detta bo med tillgångar och skulder är af mig uppgifvit så vitt mig är bekant, som det vid den aflidnes frånfälle befanns, betygar under edsförpliktelse.
År och dag som förr J.O.S
Såsom boupptecknings och värderingsmän A.    Wiklund      J. H. Erikson
No 11. År 1894, å Nordmalings lagtima Hösteting blef denna bouppteckning inregistrerad, betygar
På Härads Rättens vägnar Efter förordnande G. Öhrling
§1. År 1899 den 20 Februari å Nordmalings lagtima Vinterting meddelades Johan Olof S lagfart å 2 seland No 4 (Y) betygar
På Häradsrättens vägnar Xxx (svårtydd namnteckning)

Här är "bönninga"  ("langkakesen" = långkatekesen) där Brita Katarina (Karin) bodde vid sitt frånfälle.

På 1930-talet revs den gamla ärevördiga gården för alltid och ersattes av ovanstående. Undrar vad som har hänt med alla inventarier? Vilka finns kvar i sinnevärlden? Några känner jag till och några lär finnas i min ägo. Jag skulle ge mycket för att kunna gå tillbaka och se exakt hur "bönninga" var inredd och hur livet levdes där före Karins bortgång 1894. 

På alla porträtt jag sett av Karin/Katarina har hon en väldigt sträng uppsyn. Det kan bero på att det var en allvarligt sak att låta sig avfotograferas, att skratta och visa tänderna hörde inte till etiketten och var även svårt eftersom exponeringstiden var lång och man måste sitta stilla för att inte bli suddig. Men ett litet leende ändå...